En känsla av likgiltighet

Det är ungefär den känslan jag har av jobbet just nu. Det har nästan alltid varit roligt att gå till jobb men denna säsongen har det skett något som gör att vi gamla kassörer tycker att det rent ut sagt suger att jobba. Många bäckar små har du blivit en stor j*vla flod och vi har seriöst tröttnat.

Morgonen började inte så bra. Packade upp mina saker i kassan jag skulle vara i enligt schemat, går till morgonmötet och får där, 3 min innan öppning, redan på att jag ska sitta på annan plats. En plats jag aldrig suttit på innan och där det egentligen krävs en speciell utbildning på för att få all information och produkter man behöver. Men icke då inte. Där hamnade jag och fick lära mig ett helt nytt system samtidigt som vi är underbemannade och en hel del beställningar. Sophie höll på att bli knäpp där ett tag men det löste sig ändå. Hade iaf ingen diff när jag gick hem. Nisen flyttades även hon på runt samma tid som jag och inte heller där hade vi någon framförhållning.

Vad hände med vårt möte lite tidigare så vi slapp springa till våra kassor? Nej det bara försvann av någon konstig anledning även om vi fick höra en.

Annars slutade dagen med att jag akut fick byta kassa för eftersom de hade flyttat mig var det ingen som stängde kassan jag ursprungligen skulle suttit i och bara där höll jag på att bli knäpp åter igen :) Det lovade dagsansvariga att de skulle lösa, men se det gjorde de inte. Av någon anledning skickades folk hem idag även om vi var underbemannade, hur nu det gick till. Det löste sig dock med att Nisen stannade kvar så jag slapp öppna, tur var det för det tog mig ändå 45 min att räkna när det brukar ta 15 min.

Nej nog tjatande om hur halvkass dagen varit. Det kommer fler liknande dagar, det är jag hundra på! :) FAST! Vi har en plan :)