Ding Dong

Klockan slår...

Jaha, så sitter man här nu igen och funderar på om man har något intressant att skriva. Och egentligen har jag väl inte det. Sitter mest och funderar på vilket osocialt liv man lever egentligen.

Roger och jag pratade om det igår och insåg att vi försummat i stort sett alla vänner vi faktiskt hade en gång i tiden. Men vad gör vi istället då? Jo, vi umgås mest med oss själva och känner att vi är så upptagna i jobb och skola att det faktiskt är ganska skönt att bara sitta hemma när vi väl är lediga ihop. Men visst, vi borde kanske återuppta våra relationer med våra vänner. Samtidigt så känner jag inte det behovet eftersom en del av våra vänner inte är vänner som jag saknar på samma vis som Roger gör. Jag trivs bra med att bara träffa Roger, Micke och Misan. Samtidigt som jag saknar Lotta! Måste få tummen loss och bestämma något vännen, detta börjar bli löjligt :)

Varför har det blivit såhär? Varför går man in i en slöfas i livet där vännerna inte är lika viktiga? Eller kanske är det så att man får andra saker som blir viktigare och som tar mer tid? Eller är jag bara lat?! Eller kanske bekväm som det så fint heter?

Många frågor, få svar. Även om Roger säkert har bra svar på allt jag säger och tycker. Han är som mitt lilla uppslagsverk ibland men även uppslagsverk kan ha fel! Tänk på det en stund vet jag.

Hehe, Chipsi ligger här sidanom mig och bara stirrar på mig. Undrar om hon insåg vad jag gör eller om det var så att Kreti rörde sig i fönstret. Vem vet vad katterna funderar på eller ser. Ser i syne verkar de göra ibland i alla fall.

Nej, hoppas Maggan ringer mig idag då så jag kan få en tid hos henne. Är ju ett tag sedan jag var hos henne eller läkaren. Way overdue by now.

Gillar inte att mamma tycker att jag ska göra en ny gastroskopi. Var ingen trevlig visa sist jag gjorde det! Men kan jag må bättre och kanske sänka insulindoserna så gör jag det. Kanske till och med min laktosintolerans kan bli bra och försvinna. Vem vet...